Hösten sniglar sig frammåt...
Poletten har slutligen börjat trilla ned för Phu och han förstår att han får ett "klick" om han ställer sig upp. Fortfarande lägger han sig ned i bland när jag säger sitt, eller stå för den delen. Men det går frammåt!
Fast för det mästa ligger vi bara och myser i soffan, jag kliar Phu på magen och han roar sig med att bita i mina glasögon...
I helgen ska vi försöka öva lite extra på att vara lös :)
Slalomkurs nästa!
För några veckor sedan när jag bestämt mig för att jag ville satsa en del tid på att träna och tävla med Phu började jag kolla upp hundbloggar, hundtränare och agility/lydnads regler. Det var så jag hittade Annas blogg och hennes kurser.
Jag tycker hon verkar jättebra och duktig - och har läst en hel del bra om henne. Så nu får vi hoppas att Phu och jag lyckas lära oss slalom... ;)
Hunden & Kattens dagbok...
Rekomenderas starkt att lyssna på!
Mycket sant... Haha!
Träning: fot - ligg
Målet är att han ska gå fot och sedan lägga sig ned på direkten när jag säger "ligg". Phu är vääääldigt stolt över att han kan ligg, han lägger sig ned några extra gånger som ni ser på filmen. När jag säger sitt brukar han också lägga sig ned... Sötungen :)
Vi gick också på en promenad till helt utan koppel - den här gången var det lite folk ute som vi såg på avstånd. Det gick bra! Nästa gång kanske vi kan öka svårighetsgraden och gå ut och gå lösa och möta personer på nära håll...
Ett stoooooort mega grattis!
I sommras satt min kompis Elin och jag där med varsin ung busig hane, enda skillnaden var att hennes busfrö är en kanin! Vi sa lite skämtsamt att om den andra också gjorde det så skulle vi satsa på SM - hon i kaninhoppning och jag i agillity...
Nu har Elin och Zuko faktiskt kommit en bit på väg! De deltog i dag i sin första hopptävling och vann en rosett - som ni ser på bilden ovan. Jag är super-mega-stolt över dem bägge två!
Misslyckad träning...?
Det var vad Phu sa till mig i dag när vi skulle träna lite "sitt", till "ligg" och "stå". Vi kom aldrig längre än till "sitt"...
Jag: "sitt"
Phu: *kastar sig ned på marken*
Jag: "sitt"!
Phu:*hoppar rakt upp i lufften och landar liggande*
Jag: "sitt"!
Phu:*hoppar runt matte i en cirkel och biter henne i armen*
Jag: Hahhaha...
När han väl satt sig ned bestämde jag mig för att nöja mig och avsluta "träningen", man kan inte vara på topp alla dagar ju ;)
Vem och VAR är Pejla?
Pejla är altså Phus mamma och min första helt egna hund! Å, jag minns när vi precis hämtat henne och hon skuttade runt ute på gräsmattan och jag minns att jag var så lycklig! Jag trodde att jag aldrig skulle kunna bli arg eller ledsen igen för jag hade världens bästa och sötaste hund!
Sedan dess har Pejla och jag haft många duster. Tillexempel när jag försökte träna Pejla och leka med henne och hon bara ville nosa på marken i stället! Vilken 11åring skulle inte bli frustrerad och ledsen då?
Sedan uptäckte vi godiset - Pejlas stora passion i livet. Hon bara äääälskar godis (nästan lika mycket som jag älskar henne till och med). Med hjälp av riktigt gott godis fick jag Pejla att springa genom tunnlar, hoppa över hinder och lära in alla möjliga konstiga trix.
Man kan väll nästan säga att eftersom jag aldrig fick en egen ponny så var Pejla min ponny-stand in. Hon har hoppat kombinationer, blivit longerad (Nej, jag skojjar inte! Hon sprang runt mig i en lina...) och lärt sig spansk skritt. Ganska imponerande av en taxdam va?
Pejla har med en ängels tålamod utstått alla möjliga konstigheter och när jag varit ledsen och gråtit har hon kollat på mig, tröstat mig och när hon slutligen fått nog så öppnar hon munnen och försöker ta sig en tugga av min näsa. Någon måtta får det faktiskt vara på saker, tycker Pejla.
I bland tränar vi trick och för bara några dagar sedan fick jag hemskt dåligt samvete över att nästan all min lediga tid har gått åt till Phus träning. Då ställde jag upp några tunnlar på gräsmattan och tog ut Pejla. Men vet ni? Hon var mer sugen på att nosa på marken...
Måste bara skryta lite!
Men vi tog en promenad på banvallen (cyckel/gång väg) och han sprang runt omkring mig (lös). Jag kallade in honom, och han kom! Varje gång! Och på en gång!
Han kunde vara på väg i full fart bort i från mig, men så fort jag ropade "Hit" tvärvände han och galloperade till mig! När jag sa "fot" gick han upp på min vänstra sida och struttade glatt bredvid med blicken fäst på mitt ansikte!
Att ha honom helt lös och ändå i kontroll känns så himla bra!
t
Det är dagar som i dag jag allvarligt funderar på hur i hela världen folk klarar att leva utan hund ;)
Phu träffar Jack russel terrien Hugo
Phu bestämmde sig snabbt för att han skulle vara ledaren (inte helt oväntat eftersom han bossar runt med sin kompis/bror Kapris också). Det hela gick mycket odramatiskt till, Phu morrade lite åt Hugo och sedan var det inte mycket mer med det ;)
Phu i höstlöven
I går var Phu och jag i stan, vi hittade en park att öva inkallning i. Han var jätteduktig!
Jag har väldigt svårt att lita på att han ska komma till mig, men det otroliga är att han faktiskt kommer när jag ropar "hit"! Men så kör jag bara inkallningsövningar när det inte är andra hundar inom synhåll också...
När en annan hund gick för bi tog jag tag i kopplet, men sträkte det inte, och avledde hans uppmärksamhet från den andra hunden till mig genom att öva på "fot" han blir bättre och bättre på att titta upp på mig och vara uppmärksam trots störningar :) Stolt matte!
Sedan blev vi trötta och gick hem och la oss och vilade ett tag ;) Jag på sängen och Phu på mina ben...
Bilder från i sommras
