Anders Hallgren är en väldigt omtalad person och något av en kändis inom hundvärlden. Vissa älskar, och andra hatar, honom och förra veckan gick jag och Therese på en av hans föreläsningar. Det var REAL gymnasiet som hyrt in honom och jag tyckte att det kunde vara spännande att se vad han hade att säga.

Så vad sa han? Tyvärr inte så mycket. Han var bra på att prata och vi i publiken skrattade inte bara en gång, men av det han sa var det inte mycket jag kände att jag kunde lära mig av. Det var mest kritik mot olika sätt att uppfostra hundar under 60, 70, 80 och 90-talet.
      En väldigt rolig och tankvärd sak han sa var att hundens största konkurrent var, och är, fyrkanterna. Hur? Jo förr i tiden satt människan med näsan i en fyrkantig tidning, sedan kom tv:n, datorn och nu tar vi till och med oss en ny slags fyrkant ut; mobilen! Kan ha missat något exempel.
     Jag vet inte vad jag har för åsikt om honom, men känner inte direkt att jag har något behov av att köpa hans böcker. Han imponerade inte.

Phu har nu för sörsta gången åkt tåg - och nog var det ett äventyr alltid! På väg till Västkusten och kusinerna träffade vi en Golden som tjänstgjorde som ledarhund (Phu var jättekaxig tills den ställde sig upp och han insåg att den var tre ggr så stor som honom..), en labbe, en shäfer/rottwiler korsning (3 månader och gudomligt söt!) och massa trevliga människor.

På väg hem träffade vi någon liten hund av okänd ras, en golden till och en annan tax! Taxen var väldigt söt och den (eller snarare dess matte) bjöd Phu på ett tuggben = lyckan var gjord! Ett antar skrikande barn och några katter såg (eller hörde...) vi också.

På Stockholm C

Får man skrytra lite så tycker jag att han skötte sig utomordentligt! Han sov i princip hela tågresorna, eller höll sig någorlunda lugn, och ställde inte till med något tok.

Det är väldigt roligt att resa med hund! Plötsligt pratar man med massa människor och att sitta med en varm liten tax i knät är inte helt fel när det stormar ute... Fast så liten är han inte; 12 kg stog vågen på.

Väl framme hade vi en supertrevlig Jul med trevliga människor och hundkompisar. En av höjdpunkterna måste vara när Mormor på tror att Meja (Cavaljeren till vänster på fotot) höll på att äta upp henne... Från mitt håll såg det visserligien ut som att Meja hoppade upp i hennes knä för att mysa - men man vet ju aldig...