Glad vår!
Man kan se marken... ÄNTLIGEN! säger jag bara ;)
Avslutning på nybörjarkursen
Här kommer äntligen den efterlängtade filmen på mig och Phu när vi kör en liten U-formad bana under handledning av Helen, vår instruktör.
Filmen är filmad av pappa i lördags när han, Anna och mamma kom och kollade på sista tillfället på nybörjarkursen - om nån vecka är det fortsättningskurs som gäller i stället! Då ska vi fortsätta öva upp säkerhet på de olika hindrerna men också öva lite handling. (Handling är det föraren -dvs. jag- gör när man kör Agility) Taggad :)
Planer på agility, lydnad och viltspår
Oj, oj, vad vi flyger och far...! Eller i alla fall tiden ;) Det var nästan ett år sedan jag började fundera på när jag ville träna vad med Phu.
Min plan var att gå en tävlingsinriktad lydnadskurs nu efter nybörjarkursen i Agility, men det var så roligt att vi har bokat in oss på en fortsättningskurs - som krockar med lydnadskursen vi spanat in oss på.
Men det känns som rätt beslut, jag vill verkligen fortsätta träna och komma vidare med Agilityn och då känns det inte som en bra idé att ta en paus nu när vi (äntligen) börjat förstå oss på grunderna.
Planen är dock fortfarande att börja med viltspår så fort snön smälter undan. Det var några år sedan Pejla och jag höll på med det, men jag minns att jag tyckte att det var ganska kul! Vi var med i kretsmästerskapen och när vi var på väg till vårat spår såg vi en hare som sprang in i skogen - och som med att säkerhet korsade spåret vi skulle följa. Väl i spåret såg i älg spår och rådjursbajs. Kanske inte de bästa förutsättningarna ;) Spåret var nämligen laggt dagen innan så att det skulle bli extra svårt - och var nu korsat av färska spår från både älg, rådjur och hare. :P
Näst sista Agilitykursen
Phu är så söt, nu börjar jag märka att han märker att det är agilityträning på g ;)
Phu: Matte packar väskan, godis, leksak, klicker, musmatta... Hm...
Jag: Kom Phu, vi skå gå!
Phu: Hon ropar bara på mig, jippi! Vi ska åka och träna!!! *hopp, stutts*
I dag var näst sista omgången på kursen, och vi blev introducerade till däckehindret, det var nemas problemas. Phu sprang på sidan en gång, bara för att testa, eller nått. När han inte fick någon belöning insåg han snart att det bara fanns en väg att gå - igenom den runda ringen. Så då gjorde han det ;)
Sen körde vi lite "småbanor". Dels den till vänster - där jag fick göra ett byte. Phu var på intet sätt inblandad i mitt bytande, så det var bara svårt för mig att göra rätt. Hemligheten bakom att lyckas är att vara iskall och byta sida när han redan är inne i tunneln, annars blir det pankaka och Phu stannar upp och kollar på mig, lite som: Matte, vafasiken gör du?
Sen hoppade vi samma sak som vi gjorde första gången, jag skriver om det; HÄR. Hinder, tunnel, hinder. Med skillnaden att det den här gången gick så mycket bättre! Jag provade att "halka efter" lite men fortsätta ge komandona för hindrerna; "hopp!", "in!", "hopp!". Och Phu klarade av att ta hindrerna väldigt mycket mer självständigt än han brukar!
Tre hinder på raken
Först hoppade vi det första hindret och jag visade med vänsterarmen, men svängde om och belönade med högerarmen. Det är något jag fick höra att man skulle göra på en öppen träningen Phu och jag var på. Vi upprepade det några gånger tills han (och jag..) var helt säkra på övningen.
Sedan satte jag honom efter första hindret och gjorde samma fast med hinder nr 2. Och sedan slutligen gjorde vi samma sak med hinder 3.
När vi körde ihop alla hinderna såg vår väg ut ungefär som på skissen ovan. Hm, vi kanske behöver öva liiite mer, men jag är väldigt nöjd med att Phu i alla fall förstod vad jag ville att han skulle göra (även om jag säkert gjorde fel :P)
"Två på, två av"
"Två på av" är det ni ser på bilden, det är det sätt vi lär oss att ta kontaktfälten. Längst ned på A-hindret och Balansen finns det ett fält i en avvikande färg; det är dem man kallar kontaktfält.
I början brukar alla hundar gå försiktigt på hindrerna och dä är kontaktfältet inga problem, men när de får mer fart och blir säkrare kan det hända att de försöker hoppa av hindret en bit upp - vilket dels sliter på hunden och dels så är det fusk och inte tilllåtet på tävling.
Vi har lärt in "Två på, Två av" på kursen vilket går ut på att hunden ska lära sig att (som namnet antyder) stå med två tassar på och två tassar av hindret tills de får ett "släppkomano" av föraren. Jag har bestämt mig för att mitt släppkomando ska vara "kom", men andra kör med "ok" eller "kör", eller vad som känns bäst för dem.
Så här kan man lära in "Två på, två av":
- Lär hunden att hemma att stå på en så kallad target. Det kan vara ett lock, en musmatta eller vad man vill. Huvudsaken är att hunden lär sig att det är bra att stå på den.
- Kräv av hunden att den ska stå kvar på musmattan en längre stund (jag gjorde ungefär som när jag lärde Phu att han ska sitta var tills jag säger att han får gå. Dvs. Han ställer sig på targeten = klick och godis. Jag backar några steg, han står kvar = klick och godis).
- Börja öva på olika platser och sedan på agilitybanan med störningar.
- Lägg targeten (se den översta bilden) nedanför ett hinder eller en del av ett hinder. Helena (vår kursledare) tog i sär Balansen och la "plankorna" mot "sargen" så att det blev mindre brant och lättare att bara öva en del av hindret. Annars kan man lyffta upp hunden en bit upp på balansen och låta den gå nån meter ned mot musmattan.
Nu vill man att hunden ska göra samma sak här; två tassar på musmattan = klick och godis. - Sedan ska man gradvis kunna ta bort targeten, men så långt har inte vi kommit än!
Therese har fotat :) Tack!
Phu och Anna på brukshundscenter
I Uppsala finns en affär som heter "brukshundscenter" så förra måndagen åkte Phu och jag dit för att prova ut en sele. Jag och Anders Hallgren kanske inte är bästisar, men jag håller med honom om att en sele är skonsammare mot hundens nacke - speciellt om man (som jag tyvärr har) en hund som drar lite. Eller jag ska inte överdriva, så farligt mycket drar inte Phu men i bland skuttar han i väg... Men framförallt tänkte jag använda den nu när vi ska börja med viltspår!
Jag fick jättebra hjälp att prova selar av olika modeller, i olika färger, former och prisklasser. Till slut hade vi två modeller att välja mellan, som båda satt bra. En lite billigare och så den oranga som fick följa med hem. Tjejen i affären föreslog att jag skulle fköpa den billigare och och sedan se om Phu skulle gilla viltspår, efterssom den andra dög minst lika bra till vanliga promenader.
Fast jag är ganska säker på att Phu kommer älska viltspår, och då kändes det bäst att satsa på något bra på en gång. Den är av en modell som kallas för "Y sele", och ska ge hunden bättre rörelsifrihet än en vanlig sele - typ. Jag är inte helt säker, men jag är jättenöjd med den! Och Orange känns ju helt rätt för Phu!
Jag har haft väldigt kul på Victor och pappas bekostnad, för mig är det väldigt logiskt hur selen ska sitta - men de sätter den helt tokigt, varje gång... Haha!
Framkalla bilder
Fudji foto har halva priset på förstoringar, så här ska framkallas! Bland annat bilden ovan - på mamma Pejla, men också massa bilder på Phu, såklart! Har så många fina att det är svårt att välja... Hm...
"Bröderna Bus" gästbloggar
TJEEEEEEEEEEEENARE!
Vet ni? I går åkte vår husse i väg, så vi gick och la oss och sov. I alla fall, gissa vem som kom sedan? Anna! Jomen ni vet, Phus matte! Fast husse var inte med... konstigt... Anna tog oss på promenad och sa att vi var väääldigt duktiga på att gå i koppel - vi drog faktiskt bara lite när vi fick syn på något gott att tugga på. Kan ni föresten förstå att Anna inte lät oss gå fram och hälsa på en död fågel? Och hon blir dessutom sur när vi försöker vara artiga och hällsa på alla trevliga människor vi möter på stan. Hon har inget hyffs den där tjejen...
Sen kom Annas kompis Filippa (Jättekul!) och vi åkte till ett hus med massa pinnar i. Anna och Filippa ställde oss på andra sidan pinnarna (som de först satte upp så de var en bit upp i luften) och lockade på oss med godis. Vi börjar bli lite oroliga för deras mentala status, faktiskt. Vilken normal människa skulle göra något sådant? Jag (Kotte) gick över pinnen en gång, bara för att få dem att lämna mig i fred. Bosco var lite smartare och väntade tills de blev desperata och la ned pinnen på marken. Hehe, man är ju inte dum ... Anna säger att Phu älskar att hoppa över pinnarna och springa i de konstiga sakerna som kallas "tunnlar". Vi tror hon ljuger. Vilken hund vid sina sinnes fulla bruk kan tycka att något sådant är kul? :question:
Sedan åkte Filippa hem och nu har vi varit ensama med Anna hela dagen. Hon föreslog att vi skulle öva på ett kul trix att visa för husse när han kom hem. Fast vi vill inte. :thumbdown: Då gav Anna upp och tog med oss ut så att vi fick springa lösa i trädgården, DET är vad vi kallar kul!
Voff! från B & K
Ps. Bosco är längs till höger på fotot, Kotte är i mitten och han till vänster är Phu.
Tips!
Gå in och kolla på inlägget Anna (som vi gick slalomkurs för)
gjorde som innehåller olika banor; LÄNK.
Även om banorna är aldeles för avancerade för mig så tror jag att jag lär mig mycket av att kolla på dem och fundera över hur man skulle kunna ta sig runt. Ett bakombyte där, ett framförbyte här... :P
Långhoppet, platta tunneln och en liten bana
Platta tunneln består av en ingång och ett långt, tungt släp som hunden ska "forsera" igenom. Vi började vänja hundarna genom att hålla upp den platta delen av släpet så att de kunde se ut.
När jag springer brevid Phu och hinderna måste jag springa ganska nära hinderstöden eftersom han vill springa nära mig, så vår tränare tipsade mig om att ställa ut belöningen (=godis i en skål) på andra sidan hindret så att Phu skulle börja jobba lite mer självständigt mot belöningen. Therese var skålvakt, om hunden smiter på sidan av hindret ska den ju inte få någon belöning ;)
Det blev stor skilnad ganska direkt! I slutet släpade jag fram en liten böjd tunnel och ställde framför "kombinationen". (se bild) Det funkade utmärkt åt båda hållen och han hoppade fint över hindrerna!
Stolt matte :thumbup: